På onsdagar brukar det kännas tungt att starta dagen. Det är en effekt från när jag kvällen innan varit för upptagen med läxor för att hinna lägga mig tidigt eller minnas tvätta håret. Då känns det mer än slött att dra sig till japanskalektionen tidigt på morgonen, särskilt när man flåsar upp till fjärde våningen eftersom man startat hemifrån för sent. Men vad gör väl en motsträvig start på dagen, när man väl kommer ut i morgonsolen och får se ankorna i den lilla sjön här bredvid känns allt lockande igen!
Från och med idag är det slut på onsdagströtthet i alla fall en tid framöver. Onsdagskurserna är nu officiellt över. Den här veckan har flera föreläsningar varit den allra sista för kursen och det känns vemodigt. ”Sista flåsandet upp till fjärde våningen”, tänkte jag idag på morgonen på väg till japanskan, och så har det hållit på hela veckan i mitt huvud… Ur en positivare synvinkel betyder det att det snart är på väg mer Japan-relaterat innehåll på bloggen under min sista månad här och inte bara skriverier om studier. Alltid något.
Idag hade hälften ur japanskaklassen sina slutpresentationer. Man får tala om vad man vill som vi har gått igenom under kursen. Jag har presentation i morgon och då berättar jag om min familj och visar lite bilder från mina hemtrakter. Det är så intressant att höra om hur det är i andras länder, om deras familjer och vad de vill göra i framtiden. Idag märkte man också att vi faktiskt lärt oss något under kursen när det var dags för frågestund efter varje presentation. Det har varit en minst sagt intensiv och arbetsam japanskakurs under utbytet men det känns skönt att snart ha genomfört det och att känna att jag förbättrat mina språkfärdigheter. Jag hoppas att jag kan hålla upp min japanska också hemma i Finland. Jag har på känn att det kan komma till nytta i framtiden.
Osaka kan bjuda på det mest fantastiska vädret ibland! Det har jag fått uppleva de senaste dagarna. Kring 10 plusgrader, blå himmel, värmande sol och kvittrande fåglar vid sjön här bredvid. Vad mer kan man behöva för att lysa upp själen? Det är så härligt att man får uppleva solen största delen av dagen här i Japan, för solljus är verkligen inte något som jag som finländare tar för givet med tanke på våra mörka vintrar. Min japanska vän som varit på utbyte i Finland hade liknande tankar om saken. En dag sade hon åt mig; ”vet du, jag märker nuförtiden att vi verkligen har mycket sol här i Japan. Efter en vinter i Finland har jag lärt mig att uppskatta solen ännu mer”. Så något gott för det finländska mörkret med sig i alla fall, haha.
Sol, kvitter och vatten.
Idag är det en högtidsdag här i Japan; ”Seijin no Hi”, eller ”Coming of Age Day” som den heter på engelska, så många är lediga idag från jobbet. Man firar de ungdomar som fyller 20 år och nu betraktas som vuxna. Vår japanskalärare berättade att man har ceremonier på olika ställen här i staden med efterfester hos familjerna och att man klär sig i Kimonos. Om man vill se ett hav av ungdomar iklädda kimonos ska man åka till centrum och Umeda, där kommer det särskilt vara väldigt mycket folk, berättade vår lärare.
Jag har däremot inte gått omkring i en kimono idag, utan tillbringat dagen i mjukiskläder fastklistrad framför datorn, med paus för den dagliga dosen av sol förstås. Jag har varvat uppsatsskrivandet med att se några avsnitt av The Orville. Serien är skapad av Seth MacFarlane som kanske är mest känd för att ha skapat Family Guy. En riktigt underhållande serie i Star Trek-anda. Den var faktiskt bättre än jag förväntat mig, Family Guy-humorn lyste inte igenom så mycket som jag skulle ha trott i den här serien. Istället hade man fyndigt lindat in stora teman med småplock av humor. Jag har kollat igenom hela första säsongen bara på några dagar!
Jag hade ju som mål att under jullovet få skrivet så många uppsatser som möjligt så att inte alla deadlines plötsligt skulle komma attackerande i slutet av januari när terminen tar slut. Så hur har det gått då? Rätt så bra faktiskt! Om man räknar bort första halvan av lovet dvs, hehe. Jag hade lite brist på självdisciplin till en början, att utforska staden verkade ännu mera lockande. Men jag har faktiskt betat av ett par uppsatser den här veckan och ju mer kursstarten närmar sig, desto mer motiverad känner jag mig över att börja studera. Så det känns ju roligt.
Statyer omkring där jag bor.
Tro det eller ej, men en av anledningarna till att jag åkte på utbyte var att få ro till att studera. Ibland är det helt enkelt för många andra saker som drar i en hemma i Vasa så studierna ofta kommer i andrahand. Man måste prioritera, och då har jag känt att det som måste prioriteras bort är fördjupning i vissa kurser. Det tycker jag är synd, för jag vill verkligen utmana min egen syn på saker och känna att jag lär mig något nytt och inte bara slarva igenom ämnen. Helt enkelt ta till vara på den fantastiska möjligheten att få lära mig. Det är inte alla i världen som har den chansen.
Veckans japanskauppsats på gång.
Även om jag rest omkring mycket under den här tiden tycker jag att jag har haft mer tid för mina studier. Jag funderade på vad det kan vara, och en orsak tror jag är själva inställningen till studier i det här landet. Japanska studerande går inte ut och festar som vi västerlänningar gör. De sitter och studerar större tiden av dagen, då de inte håller på med någon klubbaktivitet eller sitt halvtidsarbete dvs. Man studerar länge och på alla möjliga platser. Caféer och snabbmatställen är ofta fyllda med ungdomar i olika åldrar som sitter med sina skolböcker och läser (eller tar en tupplur mellan studierna). Det att folk sprider ut sig och studerar förstår jag, folk sitter ju med sina datorer på caféer i Finland också, men dessa ställen i Japan kan vara så olidligt högljudda! Det kan handla om sådana ljudnivåer som man sällan stöter på vid Finländska caféer eller matställen. Plus att det inte bara spelas en låt utan man kan höra musik från tre olika håll! Jag skulle då inte få ro att studera på ett sånt ställe. Men japanerna, de kan tydligen.
Så länge som jag har bott här i Japan tror jag att jag också har anammat den japanska inställningen till studier. Jag tillåter mig att sätta tid på studierna så att jag hinner forma mina egna slutsatser och åsikter. Och det känns ju lovande, för min mardröm är att jag blir utexaminerad från Åbo Akademi om typ 2 år och känner att jag inte gjort tillräckligt för att lära mig. Så jag hoppas att jag kan ta med mig det här sinnelaget tillbaka till Finland, fylld av motivation (och självdisciplin) för att småningom påbörja min pro gradu under våren. Spännande!
Gott nytt år kära läsare! Hur har ert nyårsfirande varit? Själv hade jag en rätt så lugn nyårsafton, det kändes som att det behövdes efter ett julfirande mitt i ett hav av folk. Jag såg på en film, videochattade med familjen där hemma, läste på om japanska nyårstraditioner och sammanställde en tillbakablick över året åt resebyrån som jag arbetar vid. Sen när det närmade sig midnatt gick jag ut på en promenad för att välkomna det nya året.
Kring nyårsslaget var det en hel del ungdomar som var på väg till centrum, men annars var det så otroligt tyst och fridsamt. Det kändes nästan magiskt ett tag när jag upptäckte hur tyst det verkligen var under en så stjärnklar himmel, och att man från ett avlägset tempel började höra när det nya året ringdes in. 108 jämna ringningar, ett för varje jordlig begäran som vi människor har, vilket enligt buddistisk tro är för att rena oss från det som åsamkar oss smärta och lidande inför ett nytt år. Det berättade en guide åt mig när jag besökte ett tempel i Tokyo. Och tänk er, när klockan slog tolv var det fortfarande lika tyst. Inga önskningar om ett gott nytt år hördes och absolut inga fyrverkerier i sikte. Fyrverkerier är inte riktigt Japans grej kring den här tiden har jag förstått. De håller mer på med lasershower om det ska vara något stort firande, vilket jag tycker är bra. Men Osaka centrum såg i alla fall fortfarande ut som sig själv både ljudmässigt och ljusmässigt när året skiftade till 2019.
Ett nyårsfirande i lugn.Inga sköldpaddor i sikte den här tiden.
Min vän från Osaka berättade lite om hur man firar nyår här i Japan. Hon sade att man nästan kan säga att nyårsdagen är lite som juldagen för dem. Man dekorerar sitt hus och äter speciell mat just för nyår. På Nyårsafton äter man Toshikoshi Soba för att få ett lyckligt år. Soba är en speciell sorts nudel gjort på bovete medan Toshikoshi betyder ungefär att skifta år. Sen på nyårsdagen äter man rätter som Osechi (traditionella japanska smårätter), Mochi (mjuk riskaka) och Zoni (nyårssoppa med mochi som bas).
En viktig del i det japanska nyårsfirandet är ändå gemenskapen. Man tillbringar ofta nyårsafton tillsammans med familjen och tiden kring nyår tillsammans med vänner. För många är det tradition att tillsammans göra Hatsumode, alltså årets första besök till ett shintotempel. Eftersom många japaner väljer att göra det redan vid tolvslaget på nyårsafton kör flera av tågen hela natten, medan de under vardagar har körstopp nattetid mellan tolv och fem. Hatsumode fortsätter även under nyårsdagen, och jag råkade faktiskt vandra rakt in till ett tempel och fick uppleva det när jag var ute och utforskade min närmiljö ikväll. Templet heter Tsutsujinomori Kasuga Shrine. Även om jag kom till ett väldigt litet tempel och det började regna var där en hel del folk och lika många vakter. Vanligen har jag inte sett så många vakter vid de tempel jag besökt, men jag kan tänka mig att det just idag behövdes på grund av att nästan alla är på väg till templen. Dessutom hade vädret varit helt strålande under dagen.
Mörkt och ”kukkut” regnväder som mamma skulle säga.
Vid templet såldes det olika föremål som ska bringa lycka med sig. Två hela stånd fanns det fulla med saker. Jag läste någonstans att man inför det nya året tar med sig de gamla lyckoamuletterna till templen och lämnar dem där för att köpa nya. Det fick mig att fundera på när den traditionen riktigt börjat, eller om det funnits en sådan underton av kommersialism och slit-och-släng anda i japansk religion sedan länge redan. Hur som helst verkar föremålen som man säljer idag allt annat än miljövänliga till materialet. Ännu värre sen då om varje japan ska köpa nya varje år! Jag såg en familj komma bärandes på några plastföremål som de förde till en låda där det låg likadana föremål huller om buller. Nu har jag inte diskuterat det här med mina japanska vänner men om jag känner det här landet rätt tror jag nog nästa station för den lådan är en brasa eller soptippen…
Tsutsujinomori Kasuga Shrine.
Jag har flera gånger fått testa på att be vid ett japanskt tempel. Ikväll kände jag dock att jag bara ville observera platsen och atmosfären. De gånger jag utfört ritualen känner jag alltid att det är så tomt. Man ska be, men vem är det som lyssnar? Ibland får jag den känslan att japaner inte vet det heller. De håller så fast vid sina traditioner att det mer handlar om själva utförandet av traditionen än andlighet. Det kan ha att göra med att shintoismen och buddhismen är så pass inlindade i varandra som de är. Vid samma tempelområde hittar man byggnader som tillhör båda religionerna, och japanerna själv inkorporerar delar av båda religionerna vid olika skeden av sitt liv. Visst är det beundransvärt hur enade de båda religionerna kan vara i det här landet även fast de ser på vissa saker lite olika.
Eftersom jag av en slump hamnade in på ett tempelområde mitt i det mörka regnvädret har jag inte särskilt smickrande bilder att visa er därifrån. Men jag kan i alla fall avsluta den här långläsningen med några bilder från i oktober och mitt favorittempel som passande nog råkar ligga rätt så nära där jag bor, nämligen Katsuo-ji Temple. Här har det säkert kryllat av folk idag.
Katsuo-ji Temple.Katsuoji-Temple med de kända daruma dockorna utspridda här och var.
Hej på er! Nu är jag tillbaka i Osaka igen efter ett par dagar i Tokyo. Denna julhelg har varit minst sagt otraditionell för mig. Jag har försökt uppleva så mycket av Tokyo som jag bara haft tid för. Samtidigt hade jag chansen att träffa min vän Vivian som jag inte sett på över fem år. Så kul att äntligen få träffas igen efter en så otroligt lång tid! Extra intressant var det också att uppleva hur japanerna firar jul, vilket visade sig vara lite splittrat, så att säga.
Le moi & Tokyo Skytree.
Japanerna firar en rätt så speciell jul. Trots att befolkningen inte är kristen har man ändå tagit till sig västerländska influenser och firar på sitt eget sätt. Många har anammat en speciell tradition att äta friterad kyckling och jordgubbstårta, dvs ”Christmas cakes”. En Christmas cake är en gräddig jordgubbstårta eller dylikt julinspirerat bakverk och de säljs verkligen i alla butiker och bagerier. Vi finländare ser väl jordgubbstårta mer som något man serverar sommartid, men eftersom jordgubbssäsongen i Japan är från december mot våren frossar man i alla möjliga jordgubbsdesserter nu.
Samtidigt möter man under julhelgen folk på gatorna som kommer gåendes med enorma hinkar med friterad kyckling från KFC. Det måste man beställa på förhand inför julhelgen. Ett par KFC-ställen som vi passerade stod t.ex. öppna men helt folktomma eftersom de bara tog emot förhandsbeställningar.
Japanska Christmas cakes.
Julafton i Japan kan också ses som en dejtkväll. Har man en pojkvän eller flickvän är det roligt att äta på en fin restaurang eller gå för att titta på något av de många julbelysningar som ordnas runt omkring i städerna. Det är också många som väljer att samlas hela familjen och bara umgås och äta god mat tillsammans. Det finns alltså ingen tydlig tradition som alla följer i Japan, vilket är förståeligt eftersom det ändå är en lite ”nyare” tradition för dem.
Under julhelgen ordnas det fantastiska julbelysningar och ljusshower runt omkring i städerna. Vivian och jag firade vår julafton I Tokyo med att bl.a. besöka Tokyo Skytree som är ett av de högsta byggnadsverken i världen på 634 meter. Där kollade vi igenom de otaliga butikerna tillsammans med vad som kändes var halva Tokyos befolkning och kom sedan in på en liten julmarknad där vi drack glühwein och fick se en otrolig ljusshow som lyste upp Tokyo Skytree.
Tokyo Skytree i grönt, bara på julen.
Senare mot kvällen tog vi metron till Shibuya-området för att se den blåaste skog man kan tänka sig, ”The Blue Cave” kallades det. Så. Blått. Och så mycket människor! Man förstår att det var en massa trafikvakter kring julbelysningarna, annars skulle det ha varit helt kaos.
”The Blue Cave” vid Shibuya, Tokyo. Folkhavet innan den blåa skogen.
Vi kom hem rätt så sent från Hongkong igår kväll och idag började vardagen åter igen. Kändes ju lite sisådär att komma igång med japanskastudier tidigt på morgonen efter en händelserik helg långt bort från måsten och inlämningsuppgifter. Men här är jag igen, redo att lära mig nya saker, och nästa vecka börjar jullovet så det motiverar!
Det farliga med att ägna en hel helg åt resande är att inlämningsuppgifter, inläsningar och deadlines lite halkar efter i tidtabellen som jag har satt upp åt mig själv. Så nu när jag har hål mellan föreläsningarna ska jag försöka vara effektiv och skriva en uppsats som ska in idag och sedan läsa ett kapitel ur en bok som vi diskuterar under dagens sista föreläsning. Boken som vi läser, Eurafrica av Peo Hansen och Stefan Jonsson, är för övrigt väldigt intressant! Den handlar om vad författarna anser är en ny syn på hur viktig koloniseringen av Afrika varit för skapandet a EU. Jag har tänkt skriva några fler funderingar om den också i ett senare inlägg när vi närmar oss slutet av boken. Vi har kommit till kapitel fyra av fem nu och jag ser fram emot slutdiskussionen när alla läst ut boken och har en helhetsbild av den (inklusive professorn som verkar läsa boken för första gången och i samma takt som vi studerande, tyckte det var lite intressant).
Studier och arbete.
Aja, det var något om att vara effektiv…eller vad skrev jag?
Just nu sitter jag på ett tåg på väg till flygplatsen. Jag och några vänner har tillbringat en långhelg här och nu är det tyvärr dags att flyga hem till Japan igen. Det har varit en händelserik helg med många nya intryck, god mat, mycket sol och blå himmel största delen av resan.
För att bara ha spenderat fyra dagar här känner jag ändå att jag ändå fått en ganska bra överblick av Hongkong som stad. Jag har en svag aning om att jag inte kommer återvända hit på ett bra tag. Man ska ju aldrig säga aldrig men jag har t.ex. inte samma sug efter att besöka Hongkong på nytt som jag har att besöka Seoul på nytt. Redan nån timme efter att vi landat i Seoul kände jag att jag bara måste komma på nytt till Sydkorea och vara en längre tid för att hinna uppleva ”allt”. Hongkong å andra sidan känns rätt så färdigupplevt efter fyra och en halv dag. På ett bra sätt dock!
Jag tyckte mycket om Hongkong men nog känns det skönt att få slippa hem till Japan ändå! Det som jag inte ser så mycket fram emot är att byta ut fantastiska +24°C mot kyliga +10°C som det just nu är i Osaka, men bortsett från det känns Japan lockande. Jag ser fram emot att återvända till Japan där folk oftast inte knuffar sig fram eller skriker åt sin reskompis långt borta, och som ber om ursäkt om man på något sätt stöter till en. Såna människor har jag ibland saknat när jag rört mig i Hongkong.
Dessutom var Hongkong dyrare på många sätt. Lyxbutiker som Chanel, Gucci och Rolex bredde ut sig över skyskrapornas bottenvåningar i centrum. På någon gata kunde man t.o.m hitta en Rolexbutik på båda sidorna av gatan! Det som dock märkbart var billigare i Hongkong jämfört med Japan var europeiskt godis. Underbara Bueno som knappt går att hitta i Japan och dessutom kostar skjortan när man gör det var väldigt prisvärt i Hongkong. Kanske ingen nyhet att jag köpte sex stycken stänger, hehee.
Jag ska skriva lite mer om vad vi upplevt under helgen, men först ska jag göra mig hemmastadd i Osaka.
Idag var det sista ”hela” studiedagen innan det bär av till Hong Kong i morgon med några av mina studiekompisar. Det har varit så mycket att göra de senaste veckorna med studierna och annat roligt så jag har inte hunnit göra research om Hong Kong ett dugg. Vad vill jag se där? Vart vill jag åka? Ingen aning, tur att jag ens vet med vem och när jag åker, haha! Lyckligtvis har jag vänner som har koll på vilka ställen som kan vara värda ett besök, och så gav pappsen några förslag på intressanta ställen från när han besökt Hong Kong nån gång. Hur som helst ser jag fram emot att få uppleva Hong Kong ett par dagar!
Japanska julkort.
Idag har jag postat alla julkort. Det var ju tur att jag kom på att göra det innan vi åker till Hong Kong annars skulle korten kanske inte hinna hem i tid. ”Oh! You have many friends!” utbrast min kompis när hon såg min hög med kort.
Jag älskar verkligen julkorten här i Japan. Mina favoriter är de som föreställer riktiga platser och traditioner här i landet med pyttesmå jultomtar som håller på med allt möjligt på plats. Man hittar också såna där enorma, tredimensionella kort med både ljus och sång om man så vill ha. I butiker som t.ex. Loft har man satt ut så många av dessa kort som möjligt på display med sladd som energikälla så att de kan stå heela dagarna och spela. Olika sånger pipandes i kör. Bredvid varandra. Vi snackar liksom huvudvärk som resultat om man inte snabbt kan bestämma sig för vilket kort man ska ha.
Casual yogatomte.
3D kort vid Loft.
Nu borde jag väl börja packa. Vi åker ju liksom bara i morgon och det är redan sena kvällen här. Hups!
Välkommen till min blogg! Mitt namn är Isabella Lindell och det är jag som kommer att vara er skribent i den här bloggen. Det var ett par år sedan jag bloggade senast men det känns roligt att köra igång med det igen! I den här bloggen kan du i år först och främst förvänta dig många observationer ur mitt pågående utbyte i Japan. Dessutom blir det en salig blandning av studier, vardag, tv-spel, musik, sång och djur.
Hoppas du kommer trivas tillräckligt för att titta in här då och då! 🙂
Isabella Lindell 