För några månader sedan när jag just anlänt till Japan skickade mamma en artikel åt mig som handlade om en finländsk tjej som flyttat till Tokyo (kan läsas HÄR). Tjejen i artikeln konstaterade att en sak som hon saknar i Japan är havregryn och precis som henne har jag inte hittat de små grynen som är så kära för oss finländare. Japanerna gillar ris till morgonmål, jag föredrar min morgongröt. Men nytt år, nya upptäckter vet ni; för jag har nämligen äntligen hittat havregryn i Japan!
Det tog ett tag, jag sökte först omkring i vanliga matbutiker utan att hitta en enda havreprodukt. Vissa japaner vet inte ens vad man menar när man frågar efter havregryn eller gröt med alla översättningsord man hittat på japanska och engelska. Men så till slut efter lite googlande hittade jag ett forum från 2011 där folk hade diskuterat var man kan hitta havregryn i Osaka. Jag funderade om det ännu efter så många år kan vara ackurat info där, men tog ändå tåget till Umeda (närmare centrum) en dag och hittade havregryn på första försöket! Lite pricey, inte finländskt, men nog så gott!
Havregryn i Seijo Ishii, Umeda.
För er andra grötälskare i Osaka som undrar var man ska söka kan jag berätta att jag hittade dessa havregryn i en butik som heter Seijo Ishii. Den som jag gick till ligger på andra våningen i Umeda Station just intill biljettspärrarna till Hankyu-linjen. Jag hittade också andra tips på ställen i Umeda-området och när ämnet togs upp i helgen när jag var med några vänner kunde de bekräfta att man visst hittar havregryn i Namba-området också! Dessutom kan man ju alltid beställa från nätet eller dra iväg till Tesco, men den butiken är inte så lägligt beläget i Osaka för den som inte har egen bil. Särskilt inte om man ska köpa flera kilo havregryn.
I slutändan verkar det vara lite lättare att hitta havregryn i Osaka än jag ursprungligen trott, om man vet var man ska söka dvs. Jag antar att det inte borde vara omöjligt att hitta havregryn annanstans i det här landet heller. Now if you excuse me, så ska jag gå och koka lite gröt åt mig, för det har jag förtjänat efter mitt ihärdiga detektivarbete.
Jag hade ju som mål att under jullovet få skrivet så många uppsatser som möjligt så att inte alla deadlines plötsligt skulle komma attackerande i slutet av januari när terminen tar slut. Så hur har det gått då? Rätt så bra faktiskt! Om man räknar bort första halvan av lovet dvs, hehe. Jag hade lite brist på självdisciplin till en början, att utforska staden verkade ännu mera lockande. Men jag har faktiskt betat av ett par uppsatser den här veckan och ju mer kursstarten närmar sig, desto mer motiverad känner jag mig över att börja studera. Så det känns ju roligt.
Statyer omkring där jag bor.
Tro det eller ej, men en av anledningarna till att jag åkte på utbyte var att få ro till att studera. Ibland är det helt enkelt för många andra saker som drar i en hemma i Vasa så studierna ofta kommer i andrahand. Man måste prioritera, och då har jag känt att det som måste prioriteras bort är fördjupning i vissa kurser. Det tycker jag är synd, för jag vill verkligen utmana min egen syn på saker och känna att jag lär mig något nytt och inte bara slarva igenom ämnen. Helt enkelt ta till vara på den fantastiska möjligheten att få lära mig. Det är inte alla i världen som har den chansen.
Veckans japanskauppsats på gång.
Även om jag rest omkring mycket under den här tiden tycker jag att jag har haft mer tid för mina studier. Jag funderade på vad det kan vara, och en orsak tror jag är själva inställningen till studier i det här landet. Japanska studerande går inte ut och festar som vi västerlänningar gör. De sitter och studerar större tiden av dagen, då de inte håller på med någon klubbaktivitet eller sitt halvtidsarbete dvs. Man studerar länge och på alla möjliga platser. Caféer och snabbmatställen är ofta fyllda med ungdomar i olika åldrar som sitter med sina skolböcker och läser (eller tar en tupplur mellan studierna). Det att folk sprider ut sig och studerar förstår jag, folk sitter ju med sina datorer på caféer i Finland också, men dessa ställen i Japan kan vara så olidligt högljudda! Det kan handla om sådana ljudnivåer som man sällan stöter på vid Finländska caféer eller matställen. Plus att det inte bara spelas en låt utan man kan höra musik från tre olika håll! Jag skulle då inte få ro att studera på ett sånt ställe. Men japanerna, de kan tydligen.
Så länge som jag har bott här i Japan tror jag att jag också har anammat den japanska inställningen till studier. Jag tillåter mig att sätta tid på studierna så att jag hinner forma mina egna slutsatser och åsikter. Och det känns ju lovande, för min mardröm är att jag blir utexaminerad från Åbo Akademi om typ 2 år och känner att jag inte gjort tillräckligt för att lära mig. Så jag hoppas att jag kan ta med mig det här sinnelaget tillbaka till Finland, fylld av motivation (och självdisciplin) för att småningom påbörja min pro gradu under våren. Spännande!
Gott nytt år kära läsare! Hur har ert nyårsfirande varit? Själv hade jag en rätt så lugn nyårsafton, det kändes som att det behövdes efter ett julfirande mitt i ett hav av folk. Jag såg på en film, videochattade med familjen där hemma, läste på om japanska nyårstraditioner och sammanställde en tillbakablick över året åt resebyrån som jag arbetar vid. Sen när det närmade sig midnatt gick jag ut på en promenad för att välkomna det nya året.
Kring nyårsslaget var det en hel del ungdomar som var på väg till centrum, men annars var det så otroligt tyst och fridsamt. Det kändes nästan magiskt ett tag när jag upptäckte hur tyst det verkligen var under en så stjärnklar himmel, och att man från ett avlägset tempel började höra när det nya året ringdes in. 108 jämna ringningar, ett för varje jordlig begäran som vi människor har, vilket enligt buddistisk tro är för att rena oss från det som åsamkar oss smärta och lidande inför ett nytt år. Det berättade en guide åt mig när jag besökte ett tempel i Tokyo. Och tänk er, när klockan slog tolv var det fortfarande lika tyst. Inga önskningar om ett gott nytt år hördes och absolut inga fyrverkerier i sikte. Fyrverkerier är inte riktigt Japans grej kring den här tiden har jag förstått. De håller mer på med lasershower om det ska vara något stort firande, vilket jag tycker är bra. Men Osaka centrum såg i alla fall fortfarande ut som sig själv både ljudmässigt och ljusmässigt när året skiftade till 2019.
Ett nyårsfirande i lugn.Inga sköldpaddor i sikte den här tiden.
Min vän från Osaka berättade lite om hur man firar nyår här i Japan. Hon sade att man nästan kan säga att nyårsdagen är lite som juldagen för dem. Man dekorerar sitt hus och äter speciell mat just för nyår. På Nyårsafton äter man Toshikoshi Soba för att få ett lyckligt år. Soba är en speciell sorts nudel gjort på bovete medan Toshikoshi betyder ungefär att skifta år. Sen på nyårsdagen äter man rätter som Osechi (traditionella japanska smårätter), Mochi (mjuk riskaka) och Zoni (nyårssoppa med mochi som bas).
En viktig del i det japanska nyårsfirandet är ändå gemenskapen. Man tillbringar ofta nyårsafton tillsammans med familjen och tiden kring nyår tillsammans med vänner. För många är det tradition att tillsammans göra Hatsumode, alltså årets första besök till ett shintotempel. Eftersom många japaner väljer att göra det redan vid tolvslaget på nyårsafton kör flera av tågen hela natten, medan de under vardagar har körstopp nattetid mellan tolv och fem. Hatsumode fortsätter även under nyårsdagen, och jag råkade faktiskt vandra rakt in till ett tempel och fick uppleva det när jag var ute och utforskade min närmiljö ikväll. Templet heter Tsutsujinomori Kasuga Shrine. Även om jag kom till ett väldigt litet tempel och det började regna var där en hel del folk och lika många vakter. Vanligen har jag inte sett så många vakter vid de tempel jag besökt, men jag kan tänka mig att det just idag behövdes på grund av att nästan alla är på väg till templen. Dessutom hade vädret varit helt strålande under dagen.
Mörkt och ”kukkut” regnväder som mamma skulle säga.
Vid templet såldes det olika föremål som ska bringa lycka med sig. Två hela stånd fanns det fulla med saker. Jag läste någonstans att man inför det nya året tar med sig de gamla lyckoamuletterna till templen och lämnar dem där för att köpa nya. Det fick mig att fundera på när den traditionen riktigt börjat, eller om det funnits en sådan underton av kommersialism och slit-och-släng anda i japansk religion sedan länge redan. Hur som helst verkar föremålen som man säljer idag allt annat än miljövänliga till materialet. Ännu värre sen då om varje japan ska köpa nya varje år! Jag såg en familj komma bärandes på några plastföremål som de förde till en låda där det låg likadana föremål huller om buller. Nu har jag inte diskuterat det här med mina japanska vänner men om jag känner det här landet rätt tror jag nog nästa station för den lådan är en brasa eller soptippen…
Tsutsujinomori Kasuga Shrine.
Jag har flera gånger fått testa på att be vid ett japanskt tempel. Ikväll kände jag dock att jag bara ville observera platsen och atmosfären. De gånger jag utfört ritualen känner jag alltid att det är så tomt. Man ska be, men vem är det som lyssnar? Ibland får jag den känslan att japaner inte vet det heller. De håller så fast vid sina traditioner att det mer handlar om själva utförandet av traditionen än andlighet. Det kan ha att göra med att shintoismen och buddhismen är så pass inlindade i varandra som de är. Vid samma tempelområde hittar man byggnader som tillhör båda religionerna, och japanerna själv inkorporerar delar av båda religionerna vid olika skeden av sitt liv. Visst är det beundransvärt hur enade de båda religionerna kan vara i det här landet även fast de ser på vissa saker lite olika.
Eftersom jag av en slump hamnade in på ett tempelområde mitt i det mörka regnvädret har jag inte särskilt smickrande bilder att visa er därifrån. Men jag kan i alla fall avsluta den här långläsningen med några bilder från i oktober och mitt favorittempel som passande nog råkar ligga rätt så nära där jag bor, nämligen Katsuo-ji Temple. Här har det säkert kryllat av folk idag.
Katsuo-ji Temple.Katsuoji-Temple med de kända daruma dockorna utspridda här och var.
Eftersom det närmar sig nollgrader här i Osaka är jag tacksam över att ha air-condition med värmefunktion i min lägenhet. Japanska hus är inte isolerade på samma sätt som finländska hus och det märks verkligen. Så fort jag stänger av värmen från min air-condition känner man hur det drar kallt från balkongdörren. Min lägenhet är också positionerad så att vinden ofta kan blåsa rakt igenom. Såå, värmefunktionen på air-condition är i princip på den mesta delen av tiden som jag är hemma.
De populära luftfuktarna (till höger).
I väderleksrapporterna varnar man ofta för extra torr luft och uppmuntrar folket att dricka tillräckligt under vintern. Dessutom hittar man luftfuktare i alla möjliga former i de flesta butiker. Men medan största delen av befolkningen verkar ha problem med torr luft har jag den raka motsatsen. Ibland är mitt rum lika immigt som vid ett äventyrsbad! Själva imman på fönstren är inget problem i sig, men jag är rädd att den där svarta smutsen som dyker upp på fönsterkarmarna och andra ställen i rummet inte bara är vanlig smuts utan något annat…och då blir jag paranoid av vilka följder det har för mitt mående som bor här, och hur själva byggnaden riktigt klarar av fukten.
Jag har försökt se vad jag kan göra åt problemet men inte ännu hittat något som funkar helt till fullo eftersom det verkar finnas flera bovar i rummet som bidrar med sitt. En luftavfuktare som jag köpte för 100 yen (0,80€) har fungerat rätt så bra i garderoben så jag tänkte att jag kanske borde köpa såna i massor och placera dem runtom i lägenheten. Men så är ju min lägenhet pytteliten så jag skulle väl bara välta dem när jag försöker röra mig omkring.
Jag kommer nog inte att hitta någon lösning på detta under de två månader jag bor kvar här, men det är så förbryllande att försäljningen av luftfuktare verkar gå åt i butikerna medan jag konstant tampas med oönskad fukt. Alla andra kan ju inte ha så mycket bättre isolerade hus. Vad gör jag som inte japanerna gör?
Den första snön föll över Osaka idag. Den var inte alls tillräckligt ivrig för att stanna, men det snöade och jag kände för en gångs skull att det kanske finns någon slags vinter i det här landet. Även om penséerna blommar som om det var sommar i luften och solen skiner så gott som varje dag (man är ju van med mörkret som finländare den här tiden, ni vet).
Osaka i december.
Det kom ett paket idag på posten fyllt av godsaker från Finland från min kära faster. Ni kan inte ana vilket enormt leende jag fick på läpparna när jag såg lappen på min dörr om att jag har ett paket att hämta ut. Så spännande! Min faster skickade med bl.a. lakrits och flera portioner snabbgröt. Som jag har saknat gröt ändå, och allt som havre hör till; havremjölk, havreyoghurt, havreglass…allt det har jag blivit så bekväm att hitta i finländska butiker och ingenstans hittar jag det i Japan. Kanske havreprodukter mer är en nordisk grej?
Under de månader som jag har varit här i Japan har jag verkligen lärt mig att uppskatta snigelposten lite extra. Till en början var det för att postutdelningen verkligen är så mycket snabbare här än vad den är i Finland (liksom håller ens den finska posten på med postutdelning längre?). Men sen är det den där känslan man får av att få ett vykort som någon valt ut och skrivit just med dig i tankarna, eller att få ett paket med saker som någon plockat ihop just för dig. En känsla av att vara lite extra speciell. Och vilken förväntan och överraskning det är att vänta på post eller att få något i postlådan helt oväntat! Nästan som när man var liten i väntan på tomten, det där lilla lyckopirret i magen som den vuxne inte upplever så ofta längre.
Hej på er! Nu är jag tillbaka i Osaka igen efter ett par dagar i Tokyo. Denna julhelg har varit minst sagt otraditionell för mig. Jag har försökt uppleva så mycket av Tokyo som jag bara haft tid för. Samtidigt hade jag chansen att träffa min vän Vivian som jag inte sett på över fem år. Så kul att äntligen få träffas igen efter en så otroligt lång tid! Extra intressant var det också att uppleva hur japanerna firar jul, vilket visade sig vara lite splittrat, så att säga.
Le moi & Tokyo Skytree.
Japanerna firar en rätt så speciell jul. Trots att befolkningen inte är kristen har man ändå tagit till sig västerländska influenser och firar på sitt eget sätt. Många har anammat en speciell tradition att äta friterad kyckling och jordgubbstårta, dvs ”Christmas cakes”. En Christmas cake är en gräddig jordgubbstårta eller dylikt julinspirerat bakverk och de säljs verkligen i alla butiker och bagerier. Vi finländare ser väl jordgubbstårta mer som något man serverar sommartid, men eftersom jordgubbssäsongen i Japan är från december mot våren frossar man i alla möjliga jordgubbsdesserter nu.
Samtidigt möter man under julhelgen folk på gatorna som kommer gåendes med enorma hinkar med friterad kyckling från KFC. Det måste man beställa på förhand inför julhelgen. Ett par KFC-ställen som vi passerade stod t.ex. öppna men helt folktomma eftersom de bara tog emot förhandsbeställningar.
Japanska Christmas cakes.
Julafton i Japan kan också ses som en dejtkväll. Har man en pojkvän eller flickvän är det roligt att äta på en fin restaurang eller gå för att titta på något av de många julbelysningar som ordnas runt omkring i städerna. Det är också många som väljer att samlas hela familjen och bara umgås och äta god mat tillsammans. Det finns alltså ingen tydlig tradition som alla följer i Japan, vilket är förståeligt eftersom det ändå är en lite ”nyare” tradition för dem.
Under julhelgen ordnas det fantastiska julbelysningar och ljusshower runt omkring i städerna. Vivian och jag firade vår julafton I Tokyo med att bl.a. besöka Tokyo Skytree som är ett av de högsta byggnadsverken i världen på 634 meter. Där kollade vi igenom de otaliga butikerna tillsammans med vad som kändes var halva Tokyos befolkning och kom sedan in på en liten julmarknad där vi drack glühwein och fick se en otrolig ljusshow som lyste upp Tokyo Skytree.
Tokyo Skytree i grönt, bara på julen.
Senare mot kvällen tog vi metron till Shibuya-området för att se den blåaste skog man kan tänka sig, ”The Blue Cave” kallades det. Så. Blått. Och så mycket människor! Man förstår att det var en massa trafikvakter kring julbelysningarna, annars skulle det ha varit helt kaos.
”The Blue Cave” vid Shibuya, Tokyo. Folkhavet innan den blåa skogen.
Som ni ser bjuder Japan på ett väldigt mulet och regnigt väder så här i juletider, men i alla fall är det lite varmare idag än det varit den senaste veckan! Ikväll är det dags för mig att åka upp till Tokyo för att fira julen där. Jag kommer åka nattbuss vilket räcker ungefär 9 timmar. Ärligt talar hade jag nog inte tänkt på att det skulle ta så länge att åka från Osaka till Tokyo, men vill man ha det billigaste färdmedlet är det nattbuss som gäller!
Jag har i princip haft hela dagen på mig att packa och göra allt i ordning inför resan, ändå lyckas saker lämna till slutet. Lördagar brukar ofta bli den där dagen då jag degar fram, kollar lite serier, halvplanerar uppsatser och dylikt. Idag var inget undantag. Men jag fick i alla fall färdigpackat, hittade till rätt buss och har nu gjort mig redo med nackkudden för att försöka få någon sorts sömn genom natten. Wish me luck!
Min fina vän Satu som också studerar här i Osaka föreslog en dag att vi borde besöka flera museer här i staden. Och idag, efter årets allra sista föreläsning, kändes det väldigt passande att besöka Osakas nationalmuseum för konst!
The National Museum of Art, Osaka ligger helt under jorden och har en varierande kollektion av modern japansk konst. Temat för de temporära utställningarna fram tills 20.1.2019 är japansk konst under 80-talet. Jag gillade hur många av verken innehöll livliga färger, olika material och olika former. Ingenting var det samma kändes det som. Ett par verk hade man målat på paffskivor vilket jag verkligen gillade, för det visar på att man inte behöver den dyraste duken att måla på för att göra intryck med sitt uttryck.
Sternenhimmel – Anselm Kiefer 1995
Tyvärr fick man inte fotografera i museet, men jag köpte i alla fall hem ett vykort på det verk som både jag och Satu tyckte bäst om ur basutställningen; Sternenhimmel av Anselm Kiefer. Inte så livliga färger i den tavlan men däremot så mycket känsla! En enorm stjärnhimmel som bara står där redo att omfamna en. Det var verkligen en så fin tavla, tycker inte att en liten bild gör själva upplevelsen att se den rättvisa.
Efter den kulturella dosen strosade vi vidare till ett litet café riktigt nära museet. På Graf Studio hittar man minimalistiska inredningssaker och möbler, men även dessa underbara kinuskiplättar!
Bredvid Nationalmuseet för konst hittar man också Osakas vetenskapsmuseum (Osaka Science Museum) vilket verkade väldigt intressant! Vi var på väg dit också men tydligen håller man på och förnyar museet så det öppnar inte förrän i mars då vi redan åkt hem till Finland. Men som tips till dig som kanske åker till Osaka någon dag, dessa två museer är värda ett besök!
Det är något väldigt komiskt i att säga att man inte talar japanska, på japanska, vilket jag gjorde idag. Särskilt när vi förra veckan specifikt lärde oss säga att vi inte talar japanska så bra. Vilket också är komiskt. Läraren förklarade att man inte säger att man är bra på något om sig själv, men att säga att man är dålig på något går väldigt bra. Det visar på ödmjukhet. Kanske inte riktigt hur jag ser på saken men jag respekterar den japanska kulturen för sin ödmjukhet och respekt till varandra ändå.
Japan och det propra köandet.
Jag for en sväng via Expo City ikväll som bara ligger ett par stationer ifrån mitt campus. Expo City är förresten Japans största shoppingkomplex med ett av de största pariserhjulen, olika attraktioner och äventyrsparker så här hittar man nog alltid ett sätt att tillbringa tid. Men jag var här för julklappsinköp, och någon sorts julrea är igång så ett par julklappar har jag fått köpt rätt så förmånligt. Dessutom har jag fått öva min japanska i butikerna. Det var ovanligt många som ville småprata idag. Och det är ju kul, eftersom jag märker att jag nog lärt mig något på lektionerna från vecka till vecka. T.ex. frågade en kassörska idag vad jag gör i Japan, om jag arbetar. Och jag förstod direkt vad hon sa för den meningen hon använde har jag lärt mig för några dagar sedan. Success!
Kvällens studielandskap med ”christmas pancakes”.
Nu är det bara en föreläsning och en inlämningsuppgift kvar tills jag får jullov i morgon. Jag har stora planer för mina två veckor av ledighet vet ni. Jag ska nämligen… *trumvirvel*…studera! Första terminen fortsätter ännu tills början av februari, så när föreläsningarna börjar igen i början av januari brakar även alla deadlines för slutrapporter fram. Om jag förstod rätt har de flesta japaner inte ens så långt lov som vi utbytesstuderande har. Men istället har de ju ledigt typ två månader innan nästa termin börjar i april. Så mina planer so far är att ta itu med studierna, men får nu se om det blir mer serietittande än läsande… Först ska jag i alla fall fira julen i Tokyo hos en vän. Vi har inte setts på flera år så det ser jag fram emot!
Som ni ser bjuder Japan på ett väldigt mulet och regnigt väder så här i juletider, men i alla fall är det lite varmare idag än det varit den senaste veckan! Ikväll är det dags för mig att åka upp till Tokyo för att fira julen där. Jag kommer åka nattbuss vilket räcker ungefär 9 timmar. Ärligt talar hade jag nog inte tänkt på att det skulle ta så länge att åka från Osaka till Tokyo, men vill man ha det billigaste färdmedlet är det nattbuss som gäller!
Isabella Lindell 