Ett sista flås

På onsdagar brukar det kännas tungt att starta dagen. Det är en effekt från när jag kvällen innan varit för upptagen med läxor för att hinna lägga mig tidigt eller minnas tvätta håret. Då känns det mer än slött att dra sig till japanskalektionen tidigt på morgonen, särskilt när man flåsar upp till fjärde våningen eftersom man startat hemifrån för sent. Men vad gör väl en motsträvig start på dagen, när man väl kommer ut i morgonsolen och får se ankorna i den lilla sjön här bredvid känns allt lockande igen!

Från och med idag är det slut på onsdagströtthet i alla fall en tid framöver. Onsdagskurserna är nu officiellt över. Den här veckan har flera föreläsningar varit den allra sista för kursen och det känns vemodigt. ”Sista flåsandet upp till fjärde våningen”, tänkte jag idag på morgonen på väg till japanskan, och så har det hållit på hela veckan i mitt huvud… Ur en positivare synvinkel betyder det att det snart är på väg mer Japan-relaterat innehåll på bloggen under min sista månad här och inte bara skriverier om studier. Alltid något.

Idag hade hälften ur japanskaklassen sina slutpresentationer. Man får tala om vad man vill som vi har gått igenom under kursen. Jag har presentation i morgon och då berättar jag om min familj och visar lite bilder från mina hemtrakter. Det är så intressant att höra om hur det är i andras länder, om deras familjer och vad de vill göra i framtiden. Idag märkte man också att vi faktiskt lärt oss något under kursen när det var dags för frågestund efter varje presentation. Det har varit en minst sagt intensiv och arbetsam japanskakurs under utbytet men det känns skönt att snart ha genomfört det och att känna att jag förbättrat mina språkfärdigheter. Jag hoppas att jag kan hålla upp min japanska också hemma i Finland. Jag har på känn att det kan komma till nytta i framtiden.

Jag vid de fantastiska sanddynerna i Tottori.

Den japanska ödmjukheten

Det är något väldigt komiskt i att säga att man inte talar japanska, på japanska, vilket jag gjorde idag. Särskilt när vi förra veckan specifikt lärde oss säga att vi inte talar japanska så bra. Vilket också är komiskt. Läraren förklarade att man inte säger att man är bra på något om sig själv, men att säga att man är dålig på något går väldigt bra. Det visar på ödmjukhet. Kanske inte riktigt hur jag ser på saken men jag respekterar den japanska kulturen för sin ödmjukhet och respekt till varandra ändå.

Japan och det propra köandet.

Jag for en sväng via Expo City ikväll som bara ligger ett par stationer ifrån mitt campus. Expo City är förresten Japans största shoppingkomplex med ett av de största pariserhjulen, olika attraktioner och äventyrsparker så här hittar man nog alltid ett sätt att tillbringa tid. Men jag var här för julklappsinköp, och någon sorts julrea är igång så ett par julklappar har jag fått köpt rätt så förmånligt.
Dessutom har jag fått öva min japanska i butikerna. Det var ovanligt många som ville småprata idag. Och det är ju kul, eftersom jag märker att jag nog lärt mig något på lektionerna från vecka till vecka. T.ex. frågade en kassörska idag vad jag gör i Japan, om jag arbetar. Och jag förstod direkt vad hon sa för den meningen hon använde har jag lärt mig för några dagar sedan. Success!

Kvällens studielandskap med ”christmas pancakes”.

Nu är det bara en föreläsning och en inlämningsuppgift kvar tills jag får jullov i morgon. Jag har stora planer för mina två veckor av ledighet vet ni. Jag ska nämligen… *trumvirvel*…studera! Första terminen fortsätter ännu tills början av februari, så när föreläsningarna börjar igen i början av januari brakar även alla deadlines för slutrapporter fram. Om jag förstod rätt har de flesta japaner inte ens så långt lov som vi utbytesstuderande har. Men istället har de ju ledigt typ två månader innan nästa termin börjar i april. Så mina planer so far är att ta itu med studierna, men får nu se om det blir mer serietittande än läsande… Först ska jag i alla fall fira julen i Tokyo hos en vän. Vi har inte setts på flera år så det ser jag fram emot!