På onsdagar brukar det kännas tungt att starta dagen. Det är en effekt från när jag kvällen innan varit för upptagen med läxor för att hinna lägga mig tidigt eller minnas tvätta håret. Då känns det mer än slött att dra sig till japanskalektionen tidigt på morgonen, särskilt när man flåsar upp till fjärde våningen eftersom man startat hemifrån för sent. Men vad gör väl en motsträvig start på dagen, när man väl kommer ut i morgonsolen och får se ankorna i den lilla sjön här bredvid känns allt lockande igen!
Från och med idag är det slut på onsdagströtthet i alla fall en tid framöver. Onsdagskurserna är nu officiellt över. Den här veckan har flera föreläsningar varit den allra sista för kursen och det känns vemodigt. ”Sista flåsandet upp till fjärde våningen”, tänkte jag idag på morgonen på väg till japanskan, och så har det hållit på hela veckan i mitt huvud… Ur en positivare synvinkel betyder det att det snart är på väg mer Japan-relaterat innehåll på bloggen under min sista månad här och inte bara skriverier om studier. Alltid något.
Idag hade hälften ur japanskaklassen sina slutpresentationer. Man får tala om vad man vill som vi har gått igenom under kursen. Jag har presentation i morgon och då berättar jag om min familj och visar lite bilder från mina hemtrakter. Det är så intressant att höra om hur det är i andras länder, om deras familjer och vad de vill göra i framtiden. Idag märkte man också att vi faktiskt lärt oss något under kursen när det var dags för frågestund efter varje presentation. Det har varit en minst sagt intensiv och arbetsam japanskakurs under utbytet men det känns skönt att snart ha genomfört det och att känna att jag förbättrat mina språkfärdigheter. Jag hoppas att jag kan hålla upp min japanska också hemma i Finland. Jag har på känn att det kan komma till nytta i framtiden.


