I går kväll skickade jag in min sista uppsats för utbytesprogrammet vid Osaka University. Månader av ihärdigt studerande och försök att anpassa mig till studieformerna här i Japan tog slut i ett huj och jag kan dra en lättnadens suck för att jag gick i mål. Bra jobbat Isabella, verkligen.
Jag hann med en liten minisemester på fyra dagar i Okinawa förra veckan. Det kändes skönt att få gå all in med semestrandet så att jag orkar med resten av min fullspäckade månad i Osaka innan det bär hemåt till Finland igen. Så mycket att se i det här landet ännu och så många människor att umgås med! Tiden går så väldigt fort när man har roligt.
Samtidigt har jag redan sedan länge sett fram emot mina kommande planer i Finland. Jag har nyfunnen energi och inspiration både för studierna och jobbet och ser framemot hur allt ska utvecklas kring det. Att ha träffat så många människor från olika delar av världen har gett mig nya perspektiv på saker och nya idéer. Men tills dess att jag sätter min fot på finsk mark igen ska jag ta till vara på allt vad Japan har att erbjuda.
På onsdagar brukar det kännas tungt att starta dagen. Det är en effekt från när jag kvällen innan varit för upptagen med läxor för att hinna lägga mig tidigt eller minnas tvätta håret. Då känns det mer än slött att dra sig till japanskalektionen tidigt på morgonen, särskilt när man flåsar upp till fjärde våningen eftersom man startat hemifrån för sent. Men vad gör väl en motsträvig start på dagen, när man väl kommer ut i morgonsolen och får se ankorna i den lilla sjön här bredvid känns allt lockande igen!
Från och med idag är det slut på onsdagströtthet i alla fall en tid framöver. Onsdagskurserna är nu officiellt över. Den här veckan har flera föreläsningar varit den allra sista för kursen och det känns vemodigt. ”Sista flåsandet upp till fjärde våningen”, tänkte jag idag på morgonen på väg till japanskan, och så har det hållit på hela veckan i mitt huvud… Ur en positivare synvinkel betyder det att det snart är på väg mer Japan-relaterat innehåll på bloggen under min sista månad här och inte bara skriverier om studier. Alltid något.
Idag hade hälften ur japanskaklassen sina slutpresentationer. Man får tala om vad man vill som vi har gått igenom under kursen. Jag har presentation i morgon och då berättar jag om min familj och visar lite bilder från mina hemtrakter. Det är så intressant att höra om hur det är i andras länder, om deras familjer och vad de vill göra i framtiden. Idag märkte man också att vi faktiskt lärt oss något under kursen när det var dags för frågestund efter varje presentation. Det har varit en minst sagt intensiv och arbetsam japanskakurs under utbytet men det känns skönt att snart ha genomfört det och att känna att jag förbättrat mina språkfärdigheter. Jag hoppas att jag kan hålla upp min japanska också hemma i Finland. Jag har på känn att det kan komma till nytta i framtiden.
Två veckor kvar av intensivt studerande så är terminen på Osaka University officiellt över. Helt otroligt. Det känns som att jag började studierna här igår, men samtidigt också för evigheter sedan.
Idag mötte jag upp min vän Ute för lunch vid en av cafeteriorna på campuset. Måste passa på och äta japansk curry och ris så länge jag har möjlighet. Väldigt onyttigt men såå gott! Det är nog en sak jag kommer sakna från Japan, måste se till att hitta de s.k. ”curryblocken” med färdig curry hemma i Vasa också så att jag inte förgås. Efter lunchen gick vi över till caféet Loaf en bit bort för att studera några timmar över varsin kopp te/kaffe. Tänk att jag bott här i fyra månader och inte hittat Loaf tidigare, det är så mysigt ställe! Tur att man har vänner som har koll på trendiga caféer.
Curry & Café Loaf.Försöker tackla Habermas och Taylors diskussioner.
Resten av dagen har jag studerat, sänt lite mejl och försökt uppdatera min F-secure-prenumeration. ”Försökt” för att jag gör allt rätt och det ändå inte fungerat att förnya den till studiepris. Jag borde äntligen ha fått det att fungera nu dock, *håller tummarna*. Det känns så irriterande när jag annars är rätt så bra på datorer och särskilt att googla mig fram till fungerande lösningar på problem men själva programmet bara inte fungerar som det ska. Dessutom får man än en gång konstatera att ÅAs interna hemsida är så otroligt användarovänlig. En riktig labyrint som jag ännu inte lärt mig hitta i efter fyra år av studier. Dessutom förstår jag inte varför jag måste sitta och joxa med sånt här när ja hellre kunde ta till vara på min sista månad här i Osaka.
Ikväll blev jag bjuden till Ute för att äta risotto och umgås. Hon hade tidigare berättat om sin risotto med pumpa i och ikväll fick jag äntligen smaka på den. Den var jättegod! Mer utsökt än någon risotto jag någonsin tillagat, kanske t.o.m ätit. Sen fick jag också tips på hur jag ska tillaga den perfekta risotton, så nu är det bara att börja öva där hemma!
Pumpkin risotto.Day & night, men ingen blodmåne här inte.
Hej på er! Det har gått några dagar sedan senaste blogginlägget ser jag. För min del har studierna satt igång igen. Just nu är det bara uppsatser och kommande föredrag som simmar omkring i mina tankar. Inte det roligaste att läsa om kanske, men jag har flera idéer på intressanta inlägg på kommande som handlar om annat än bara mina studier så det har ni att se fram emot!
Skymning.Väntan. Både på föreläsningen och på tåget.
Idag hade vi tent i en kurs om media och kommunikation i Japan. Det var en ”öppen bok”-tent vilket var en ny upplevelse för mig. Jag var tvungen att läsa instruktionerna vi fick på förhand ett par gånger för att försäkra mig; man fick alltså ha med alla papper vi fått under kursen, alla anteckningar man skrivit och alla artiklar som vi tilldelats. Dessutom fick vi frågorna på förhand och hade 70 minuter att besvara två av de fem uppsatsrubriker vi fått.
Även om man fick ha med sig alla möjliga hjälpmedel räckte inte tiden till för att jag skulle hinna kika på dem och samtidigt skriva två uppsatser. Vi diskuterade med mina fellow utbytesstuderande från Finland att det håsas så värst under tenterna här och man har inte tid för att svara noggrant eller djupgående. Vid universitet i Finland får man ju vanligen minst 3 timmar på sig att skriva tent. Med en sådan tidspress som det är här måste man ju i princip ha förberett sina svar på förhand. Vad är vitsen med tent i så fall?
Nåjo, skrivet är skrivet och nu är i alla fall en sak ur världen. Nu ska jag ta och memorera halva japanskatexten vi går igenom den här veckan (ja, vi har förhör på sånt i min japanskakurs…) och jobba på ett föredrag inför fredagen. Hoppas ni har en fin fortsättning på veckan!
Persimonfrukter lämnade åt sitt öde.Kråkfötterna som mer och mer liknar japanska tecken.
Jag hade ju som mål att under jullovet få skrivet så många uppsatser som möjligt så att inte alla deadlines plötsligt skulle komma attackerande i slutet av januari när terminen tar slut. Så hur har det gått då? Rätt så bra faktiskt! Om man räknar bort första halvan av lovet dvs, hehe. Jag hade lite brist på självdisciplin till en början, att utforska staden verkade ännu mera lockande. Men jag har faktiskt betat av ett par uppsatser den här veckan och ju mer kursstarten närmar sig, desto mer motiverad känner jag mig över att börja studera. Så det känns ju roligt.
Statyer omkring där jag bor.
Tro det eller ej, men en av anledningarna till att jag åkte på utbyte var att få ro till att studera. Ibland är det helt enkelt för många andra saker som drar i en hemma i Vasa så studierna ofta kommer i andrahand. Man måste prioritera, och då har jag känt att det som måste prioriteras bort är fördjupning i vissa kurser. Det tycker jag är synd, för jag vill verkligen utmana min egen syn på saker och känna att jag lär mig något nytt och inte bara slarva igenom ämnen. Helt enkelt ta till vara på den fantastiska möjligheten att få lära mig. Det är inte alla i världen som har den chansen.
Veckans japanskauppsats på gång.
Även om jag rest omkring mycket under den här tiden tycker jag att jag har haft mer tid för mina studier. Jag funderade på vad det kan vara, och en orsak tror jag är själva inställningen till studier i det här landet. Japanska studerande går inte ut och festar som vi västerlänningar gör. De sitter och studerar större tiden av dagen, då de inte håller på med någon klubbaktivitet eller sitt halvtidsarbete dvs. Man studerar länge och på alla möjliga platser. Caféer och snabbmatställen är ofta fyllda med ungdomar i olika åldrar som sitter med sina skolböcker och läser (eller tar en tupplur mellan studierna). Det att folk sprider ut sig och studerar förstår jag, folk sitter ju med sina datorer på caféer i Finland också, men dessa ställen i Japan kan vara så olidligt högljudda! Det kan handla om sådana ljudnivåer som man sällan stöter på vid Finländska caféer eller matställen. Plus att det inte bara spelas en låt utan man kan höra musik från tre olika håll! Jag skulle då inte få ro att studera på ett sånt ställe. Men japanerna, de kan tydligen.
Så länge som jag har bott här i Japan tror jag att jag också har anammat den japanska inställningen till studier. Jag tillåter mig att sätta tid på studierna så att jag hinner forma mina egna slutsatser och åsikter. Och det känns ju lovande, för min mardröm är att jag blir utexaminerad från Åbo Akademi om typ 2 år och känner att jag inte gjort tillräckligt för att lära mig. Så jag hoppas att jag kan ta med mig det här sinnelaget tillbaka till Finland, fylld av motivation (och självdisciplin) för att småningom påbörja min pro gradu under våren. Spännande!
Isabella Lindell 